Det har varit rätt så dött här på bloggen. Det har främst varit ett tecken på att jag har mått bättre, och jag trivs bra med min nuvarande psykologkontakt. Han är relativt rak i sitt sätt, och jag behöver det. Lull och gull är inte för mig, jag behöver någon som ser på mina funderingar med ett rakt och realistiskt sätt. Givetvis med en professionell touch, men ändå ger han mig möjligheten att själv få inse hur vissa funderingar faktiskt inte är så...sjuka, som jag länge trott. Att jag är en kreativ människa och i det ingår ett rörligt intellekt.
På eget bevåg har jag nu slutat med rävgiftet Mirtazapin. Ack så bra jag somnade av det, men ock ock sickna sjuka mardrömmar jag hade. Dessutom kunde jag lätt sova 11-13 h utan att för den delen känna mig riktigt utvilad.
Att sluta var ett bra beslut, men under sex veckors tid i månadsskiftet april/maj mådde jag verkligen...skit. Det var som att kastas tillbaka flera hundra steg i utvecklingen. Kallsvettningar, yrsel, ångest, overklighetskänslor...
Men så en dag, verkligen från ena dagen till den andra så försvann alla symptomen. Och även om jag får bakslag, så är det inte alls av den karaktär som då.
Jag känner mig faktiskt rätt så stolt, även om det kanske är vanskligt att göra saker utan att rådfråga någon annan än Dr Google.
