Ibland undrar jag så över vilket intryck jag ändå gör när jag spånar fritt kring saker och ting. Det brukar ske relativt öppet på fikarasterna. Där känner jag mig ändå relativt trygg med att öppna munnen. När jag jämför mig har jag en förmåga att associera...inte riktigt som alla andra. Dessutom har jag en (o)vana att tro att jag sagt några saker högt, som jag egentligen bara tänkt. För i min hjärna blir det en superlogisk associationslinje, eftersom jag ser alla delarna framför mig, medan de jag pratar med bara får höra var tredje tanke som poppar upp.
Jag brukar skylla på att det är så jag får mycket idéer, men ibland kan det vara bra att ge andra en chans att förstå mig, innan jag avfärdar det hela som att det är jag som är knäpp som inte riktigt tänker som alla andra.
Citatet jag ofta har i skallen är, när jag inser att det är dags att hejda sig lite och låta folk hänga med lite bättre i mina underliga tankesprång:
"Tänk om man kunde se in i den hjärnan"
Det är så jag TROR att de tänker. Tror det är från Galenskaparnas show, när Claes Erikssons karaktär ska presentera Farbror Frejs framträdande.
Jag är nog lite som Farbror Frej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar