Ett visst mått av ödets ironi infinner sig vid nyheten om att Mia Skäringer ställer in sina shower i helgen på grund av sjukdom. Stressrelaterat låter det som.
Jag hade förmånen att se Mias "Dyngkåt och hur helig som helst" och det var nära att jag inte kom iväg. Veckan innan hade jag haft ett antal stressande händelser som resulterade i enorm trötthet och känningar av panikångest. Vid det här laget vet jag vad som krävs, jag kan stoppa mig i tid. Min sambo hjälper mig, bäddar ner mig i soffan och laddar TV:n med mina favoriter. Och han lämnar mig lite lagom ifred, inte för mycket, inte för lite.
Men trots detta tillstånd tog jag mig iväg. Just för att en duktig flicka skulle få en liten energi- och tankeboost från en människa som sätter ord på mycket av det som snurrar i min skalle. Showen var väldigt Gardellsk, där Mia pendlade mellan humor och allvar, men mycket slog rakt i mellangärdet. Men jag skrattade, det välgörande, helande, sköna skrattet.
Och så går Mia, duktiga Mia, och kollapsar. Alltför väl vet jag hur det måste kännas, även om jag inte ens kommer i närheten av det intensiva turnéliv hon också utsätter sig för för att få ut sitt budskap. För mig räcker det med en blogg.
Krya på dig Mia! Vi behöver personer som du, för att syna vår fula verklighet i sömmarna.
Vi är nog många som, på olika sätt, tampas med duktighetens måsten. Själv intalar jag mig ofta att jag jobbar över "för min egen skull" och ser inte att duktigheten då oftast tar mer från mig än den ger tillbaka.
SvaraRaderaDuktigheten kan ju även medföra bra saker. Det gäller "bara" att finna en lagom nivå av den :)
Ja, det är det jag försöker hitta, det där lagom som är så viktig för att hålla hela vägen!
SvaraRadera