Jag trodde väldigt länge att jag var immun mot den stora utmattningen, eftersom jag saknade en viktig komponent i min personlighet. Jag har alltid varit en ambitiös person, men jag är samtidigt oerhört lat. Faktiskt. Det låter lite bakvänt, men så är det. Jag har inget behov av att visa upp ett superstädat hem, med senaste, senaste inredningen, jag är urkass på att hålla ordning på mitt skrivbord på jobbet och jag får alltid leta efter mina nycklar, passerkort och annat. Jag har inte stenhård koll på allt och inom vissa områden rycker jag på axlarna och bryr mig inte särskilt mycket om det heller. Jag tenderar att inte se röran, åtminstone inte lika tidigt som många andra. Min tröskel är betydligt högre och jag har inte alls i mig det här att "plocka-undan-först-sen-slappa".
Och det har gjort att jag väldigt länge har kunnat köra på, eftersom jag ändå inte är en perfektionist. Då kan inte alla ambitioner och strävanden vara särskilt farliga, för jag är ju i grunden en lat person. När jag läst om vad som kännetecknar en "prestationsprinessa" så matchar ju bara 6 av 10 personlighetsdrag och då gäller det ju inte mig.
Men det är en myt. Åtminstone för min del.
Den myten går hand i hand med "men så länge jag har roligt kan det väl inte vara någon fara"-myten som jag kommer avhandla någon annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar