Det känns ibland som om jag varit gravid hur länge som helst. Det har ju inte gått en endaste dag sen jag t o m trodde mig känna av hur det högg till lite i äggproduktionsmodulen, då ägget troligen fäste, som jag inte har tänkt någon form av tanke kring graviditeten. Alla krämporna har ändå gjort den så påtaglig och svår att glömma bort. Det svåra är ändå att tänka sig sen att det ska komma ut en levande liten varelse, som är släkt med mig och med Kärleken. Och som även om det är en direkt produkt av oss två, kommer bli sin egen lilla person.
Och jag fascineras så enormt över lugnet. T o m sånt som är en rätt påtaglig risk, dvs att jag tuppar av väl på sjukhuset (det har hänt pga blodtrycksfall, inte så mycket pga rädsla) gör mig inte alltför orolig. Om det är någonstans man ska tuppa av är det väl i närheten av vårdpersonal.
Jag var nära att tuppa av idag, jag har märkt av rätt lågt blodtryck och yrsel de senaste veckorna och svårigheten nu är att jag har svårt att snabbt sätta huvudet mellan benen. För det är ju liksom en rejäl kalaskula i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar