Senaste veckan har jag ett sammelsurium av olika sorters smärtor i kroppen. De flesta är hanterbara, men jag blir frustrerad över att inte veta vad som är graviditetsrelaterat (troligen det mesta) och vad som kan vara små, små tecken på att något är på gång. Det man ofta får höra är ju "du vet när det är på gång". Men för den otålige är det inget bra svar, för varenda liten kramp, varenda liten molvärk, skapar ändå en fundering: Tänk om jag kommer föda barn det närmaste dygnet?
Det där med att vänta, utan att faktiskt veta ett exakt datum för leverans, det är inte riktigt min grej helt enkelt. Varje graviditet har sin särart, varje kvinna uppfattar sin kropp på olika sätt, tål smärta mer eller mindre...
Sen inser jag att trots att jag troligen kände av svaga förvärkar i slutet av veckan, så kan det vara en del av det jag kommer uppleva den närmaste tiden. Att det ändå kan innebära 6 långa veckors väntan. Eller att jag har en bebis i min famn imorn. Eftersom jag gått hem från jobbet nu, kommer väntan bli mer...tålamodsprövande. Jag har ett antal projekt att sysselsätta mig med, av rätt lagom karaktär (inga badrumsrenoveringar eller så).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar