Innan jag blev gravid kunde jag få spänningshuvudvärk, en rätt klassisk sådan med spänningar i nacke, axlar och över panna och tinningar. Dessutom hade jag rätt jobbigt mensvärk.
Den här graviditeten har lärt mig mer om olika sorters smärta, hur jag själv hanterar det och hur många olika sorters smärttillstånd som kan uppstå i en och samma kropp. Det krampar, sliter, spänner, drar, molar och hugger. Och även om det kan vara jobbigt mellan varven fascinerar det mig, vilka olika uttryck ett och samma begrepp kan ta sig. Att ha ont kan beskrivas på så många olika sätt och det är väl det som gör det extra svårt att försöka beskriva hur det känns att föda barn för någon som inte själv varit igenom det, och inte ens då är det säkert att upplevelsen är densamma.
Min smärttröskel är väl relativt hög ändå, men det beror också lite på vilken del av kroppen som är drabbad och hur länge det gör ont. När det krampar, eller håller sig länge så att jag blir nere rent mentalt, ja då blir jag extremt ynklig. Medan spänningshuvudvärk kan vara tröttsamt, men jag vet bättre hur jag verkligen ska bli av med det.
Vi får se där vid förlossningen, hur min icke-medicinska linje kommer funka. Jag vill prova TENS, varma bad och lustgas. Men väl där kanske jag kommer avgrundsvråla: ALLA DROGER SOM FINNS TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar