Medicin, träning och terapi. Kombinationen ihop med vissa omprioriteringar, som oftast skett i samråd med en psykolog, har gjort mig panikångestfri igen. Och rätt så harmonisk och...glad.
Till saken hör att jag och Kärleken tog det där läskiga klivet som stressat mig och som varit en del av mina rädslor. Det där med barn. Barn har varit läskiga, jag har uppfattat mig som "dålig på barn".
Men.
Nu är jag gravid och många av mina rädslor inför det, har liksom lämnats kvar på avgångsstationen. I ett bagageförvaringsskåp. Gräsligt klyschigt, men det känns lite så. Med en viss road förvåning ser jag på mina nojor. Allt det där jag bävade för innan, har faktiskt inte slagit in. Istället har ett hyfsat lugn infunnit sig. En känsla av att "det ordnar sig", som jag faktiskt tror på själv också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar