I min klass, som tyvärr följde med mig från årskurs 1 t o m årskurs 9 rådde redan från start en rätt så tydlig indelning. Flickor skulle bara leka med flickor, pojkar med pojkar, nåde den som bröt detta. Att jag började skolan med två pojkar som bästa vänner gav mig en outsider-roll från start och den försvann aldrig riktigt. Det fanns alltid andra saker att hacka på, när man redan hade dömts ut som suspekt.
Till saken hör, att de som dömde mig hårdast var tjejgänget i klassen. Och i det gänget var den gängse normen att klä sig i rosa och rött. Jag kallade dem med tiden för rosa gänget. Och där någonstans blev färgen rosa extremt laddad för mig, jag kan verkligen säga att jag avskyr färgen. Den symboliserar mitt eget utanförskap och eftersom den oftast laddas med värdeord som söt, flickigt, som jag aldrig riktigt kunde identifiera mig med under min uppväxt.
Och så sitter jag då själv med en ny liten människa i magen, som jag gärna vill ska känna sig fri att välja vem hen vill vara. Men aldrig har just färger på småbarn varit så laddat som nu, det råder någon slags allmän rädsla att särskilt rosa ska vara närmast farligt. En liten pojke bli misshandlad på dagis pga sin favoritfärg rosa och viljan att få dansa balett, genusmedvetna försöker utesluta rosa helt för sina döttrar...
Hur gör man för att göra rätt? Jag tycker att det är rent ut sagt sorgligt att ett barn är bara ett barn i många affärers ögon den första månaden, sen delas de direkt upp i pojkar/flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar