När jag mådde som sämst orkade jag inte ens fatta de enklaste beslut. Och även om jag nu kommit förbi den rent akuta stressreaktionen på valfrihet i alla möjliga vardagliga situationer så kan jag fortfarande finna det oerhört förlamande. Det senaste gäller alla dessa val inför Bebis ankomst.
Det kretsar mycket kring konsumtion, vilken vagn är bäst, ska det vara bärsjal eller bärsele, men även funderingar kring uppfostran, strategi kring amning, rutiner, föräldraledighet. Det ska skrivas förlossningsbrev och jag inser att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det, eftersom jag har så svårt att föreställa mig hur det kommer bli. Kommer jag bli totalt förlamad av smärtorna, kommer jag få panikångest?
Allra helst vill jag bara skjuta ifrån mig en del av valen, åtminstone ett tag till rent tidsmässigt. Dessutom önskar jag mig en bättre strategi för egen del. När jag känner att jag har bestämt mig, då ska jag stanna i det. Särskilt när det gäller konsumtionsbiten. Även om vi inte hittar absolut Bästa vagnen, Bästa skötbordslösningen, Bästa bärselen/bärsjalen så kommer det inte gå någon nöd på vår Bebis. Det blir bara lätt så, att ju mer man läser på, desto mer förvirring blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar